Historien om koboltgruvan i Loos berättar 1700-talshistoria som var helt glömd. Det blå guldet eller kobolten, som gav färg åt ostindiskt proslin och oljemålningar världen över, bröts under 1700-talet mitt inne i de djupa skogarna i norra Hälsingland. Efter nedläggningen 1773 fylldes gruvan med vatten och glömdes bort ända tills 1989 då några nyfikna Loosbor bestämde sig för att ta reda på vad som doldes i berget.
Glasblåsning Loosflaskan Loos Koboltgrufva i Hälsingland
Glasblåsning av en Loosflaskan år Loos Koboltgrufva i Los, Hälsingland i Sverige
Henric Kalmeter fick 1733 tillstånd att bearbeta vismutfyndigheterna i Los. Han besökte Los första gången 1736 och kunde då upptäcka att malmen innehöll kobolt, ett vid denna tid viktigt färgämne. Den visade sig dock ha en låg halt av kobolt och malmtillgångarna började avta på 1760-talet. Malmen bröts sedan fram till 1773, då verksamheten gick i konkurs. Bearbetningen av malmen skedde först utomlands, men Kalmeter uppförde senare på order av kronan ett blåfärgsverk i Los för att utvinna koboltoxid, och ur denna smalt. Tillverkningen, av upp till 17 ton färgmassa per år, påbörjades 1745. Även ett glasbruk, Blåfärgsverket senare Sophiendal, inrättades 1744 på orten för att kompensera den minskande koboltverksamheten. (text Wikipedia)
Loos sweden
första svängen på min honda cr 85
Problemlösningar Loos Skola 8:3
Husqvarna
Problemlösarna Loos Skola
Invencon 8:2
Äkta hjortronsylt från Loos
Helena Grekh, sommelier kommenterar en fantastiskt fin hjortronsylt från Lotta-Boden i Loos, som fått diplom och ett speciellt hedersomnämnande på Husmansbord Norrland 2011