Nämforsens hällristningar kan var ett resultat av två olika hällristningstraditioner, en nordlig och en sydskandinavisk där den äldre ersattes av en yngre när nya kulturimpulser nådde hit.
De människor som tog sig hit var en del av samma folk som ristat eller huggit symboler i södra delarna av Skandinavien. Fynd av flinta och huggna bilder av skepp, som är vanligt förekommande söderut, är tecken på närkontakt med folk från liknande kultur.
På andra platser i Sverige finns hällristningar vid forntida havsvikar. Himmelstalund i Norrköping, Släbro i Nyköping, Laxforsen vid Öreälven och Norrfors vid Umeälven är exempel på hällristningsområden som låg vid en forntida älvmynning med direkt kontakt med havet.
Det var av praktiska skäl man slog sig ned där. Familjerna och bosättarna kunde hitta föda och de kunde utöva sina ritualer i generationer.
I trakten kring Nämforsen använde sig jägarna av fångstgropar för att underlätta jakten. Groparna grävdes på platser där älgar var vanligt förekommande. Jägarna rörde sig över ett vidsträckt område, men hade Nämforsen som sin centrala plats. Det var där man utövade sina ritualer.
Hällristningarna i Släbroparken
I Släbroparken i Nyköping finns hundratals hällristningar inhuggna i ett antal berghällar alldeles intill Nyköpingsån. Motiven är unika, inte bara i Sverige utan i hela världen.